Den lilla bruna resväskan

Krig! Det var vad alla talade om. Kommer det hit? Vad gör vi då?

Våren 1940 kom det närmre och närmre vårt land. I skolan undvek min fröken att tala om kriget, men en morgon sa hon något oväntat. Om kriget kommer måste vi veta vad vi skall göra. Då måste skolan evakueras. Vad betyder det? Hon förklarade att en storstad som Göteborg kunde bli bombad och förstörd, och då var det bättre att vara på landet. Jag greps av panik och ville springa hem! Men jag vill också höra vad hon skulle säga.

Om kriget bröt ut skulle vår klass, en tredje klass (9 åringar) evakueras till Vårgårda. Så var det bestämt av krigstidsmyndigheterna. Vi fick hem en lista på vad man då skulle ha med sig. Där kunde man läsa:

En resväska med -

• Underkläder, byxor och linnen - 3 byten
• Handdukar - 2 st
• Strumpor - 2 par
• Varma koftor - 2 st
• Kjolar/byxor (flickor hade inte långbyxor)
• Vantar
• Tvål (tandborste var ingen vanlig sak)
• Mössa
• Varm kappa eller jacka

Alla barn hade säkerligen inte möjligheten möjligheter att packa ihop detta. 

Flera hade bara det man stod och gick i! Hur tänkte i krigstid myndigheten?

Mina föräldrar gjorde det som anbefalldes. Resväskan var brun av hårdpapp med 2 lås med nyckel. En namnlapp hängde i ena låset:

Gunvor Karlsson

Kungsladugårdsgatan 32, Göteborg. 

Vi kom aldrig till Vårgårda!

Väskan stod packad i vår hall flera år. Jag hatade den! Jag var rädd! När skulle jag behöva resa från mamma och pappa?

De förklarade för mig så gott de kunde hur denna evakuering fungerar.

När? Hur? Varför?

Skolan teg om problemet. Det fanns inte kuratorer och psykologer som kunde ge svar på oroliga tankar och frågor.

Vi kom aldrig till Vårgårda!

Säkert var allt väl tänkt. Om kriget kommit hade det varit förberett.

Än i denna dag passerar jag Vårgårda (med tåg eller bil) med stort stor med stark oro - förlåt mig Vårgårda!