Magister W i den stora ståtliga Kungsladugårdsskolan var mycket noga med sitt yttre, säkert också med sitt inre. Han var särskilt mån om att hans tupé låg ordentligt på den kala hjässan. Ingen anade att han bar en sådan. Han kontrollerade ofta sig i lärarrummets spegel. Kollegorna beundrade hans eleganta stil. Alltid hade han fin kostym, vacker...

"På lördag fyller jag 10 år", sa Gerd och såg så glad ut. Mamma har lovat att jag får ha kalas och bjuda sex kamrater på tårta. Vi får plats sex stycken runt köksbordet. (Det fanns fem barn till i familjen, men dom fick leka på gården när Gerd hade gäster på sitt kalas.)

Det hände då och då att min kamrat Gerd frågade om jag ville hjälpa till, då hennes mamma skulle piska deras berömda matta. Om jag ville! Det var en tillställning för hela kvarteret! Mattan hade legat i Amerikabåten Kungsholm, i en korridor i det stora fartyget som gick rutten Göteborg-New York i många år.

Asta Johansson, så hette min bästa vän. Hon tillhörde den vänliga familjen Johansson på "min gård". Pappa Johansson var en duktig snickare och också vicevärd i huset. Nykter och skötsam. Mamman i familjen minns jag så väl. Hon hade en sådan varm blick och en förmåga att få en att känna sig sedd. Familjen hade fem barn. Den yngste föddes...

Vilket härligt inslag i vardagen det var när frälsningsarméns musik hördes i kvarteret! Ibland kom en liten grupp, kanske på tre soldater. Då var det dragspel och gitarr som lyfte upp sinnesstämningar. Musikanterna utstrålade glädje. Kunde man sången de spelade så sjöng man med. Jag minns sångerna: "De komma från öst och väst", "Härligt, härligt...

I hörnan av Slottsskogsgatan och Godhemsgatan intill Slottsskogskolonin stod en "korvgubbe" på lördagskvällen. Ibland också på söndagskvällen. Hans lilla verksamhet bestod av en enkel vagn med två cykelhjul och en slags disk däremellan. En fotogenlampa hängde över "kiosken". Den både värmde och lyste upp. Korvgubben var en glad och rolig person....

Uppe på en höjd väster om Stora dammen låg en sommarteater. På höjden i en skogsglänta låg tre små hus. En teatersalong i de fria. Husen var teaterns kulisser. Ett hus var större och två små hus flyglar kring en gård. Publiken satt i en naturlig "amfiteater". Det var omkring ett par hundra åskådare i publiken.

Jag tror att uttrycket kommer från en gammal slagdänga som sjöngs i Göteborg - "Vi klarar alla släckta fyrar".

Söndagsskolan i Broströmska stiftelsen rymliga kyrksal samlade många av kvarterets barn. Klockan 10.00 öppnades dörrarna till den pampiga entréhallen. Kyrksalen låg en trappa upp. Den ståtliga arkitekturen gjorde oss lite högtidliga. De vänliga söndagsskollärarna hälsar oss välkomna. Det var tre lärare. Två kvinnliga och en manlig. De hade var sin...