"Ekorrstenen"
09.10.2020
Det
går en stig från Säldammen upp till djurhagarna. Halvvägs upp på berget ligger
en stor märklig sten. Den har legat där sedan istiden - cirka tiotusen år. Stenen
är ungefär fyra kvadratmeter stor av granit, med slät fin yta. Vi kallade den ”Ekorrstenen”.
Söndagspromenerare som gick förbi här hade ofta nötter med sig som de lade på
stenen. Det var oftast hasselnötter. Efter julfirandet var det också valnötter
som blivit över.
På
stenen låg flera "handflatsstora" stenar som man knäckte nötterna med. Nog kunde
ekorrarna klarar sig själva, men varför inte servera de små fina kurrarna det riktigt
fint till söndagsmiddagen. Ekorrarna var tama efter allt umgänge med människor.
De satt på stenen och ibland kunde det vara en riktig välbesökt ”nöt-restaurang”–
kanske 4-5 ekorrar på en gång.
Att iaktta de vackra små djurens beteende var så intressant. Hade man då som jag en pappa med sig, som påpekar olika intressanta saker - då var det så roligt!
De små ekorrbarnen iakttog noga mammas sätt att knäcka nöten med de vassa framtänderna. De underbara små främre ”händernas” rörelse när det är snurrade nöten runt, runt, runt för att få en öppning på nöten.
Svansens rörelse var rolig att följa. De styrde med svansen vid hopp mellan träden runt stenen, de lade sin stora burriga svans på ryggen och de viftade ilsket med den om de blev störda.
Det var alltid lika roligt att komma till ”Ekorrstenen”!
Den finns kvar än i dag!