Hattaffären Marie

I Röda Stens-huset - ett pampigt tegelhus på Mariaplans norrsida låg hattaffären. Att titta in i det stora skyltfönstret var underbart! Man trodde inte det fanns så underbara skapelser.

Innehavarinnan var stadsdelens elegantaste dam. Välklädd och vacker, med högt uppsatt hår och med smink - läppstift och rouge. Hon var mycket vänlig. Hon hjälpte sina kunder att hitta rätt hatt. Alla var väl inte så mode medvetna, men de flesta gick hem med något de passade i och självkänslan steg.

En ny vårhatt hörde till min farmors "måsten". Hon var storkund!

Mariaplans hattaffär skulle platsa i ett kvarter i Paris. Skyltningen var mycket konstnärlig och sparsmakad. Det som just var inne framhävdes. Jag mins klockhattar, Mrs Miniverhattar, Tuffa baskrar och helt originella skapelser av dyrare sort. Solitärer för finsmakare.

Det var mycket märkligt med en hattaffär av så hög klass i Kungsladugård. Kundkretsen kom nog från hela stan. Tack kära modist för skönhetsupplevelser, jag blev hattälskare för livet!

Min finaste hart som jag köpte 1959 hos Gillblads var en ”Lavin Castillo” - på realisation för 35 kr.
Dyrt för mig - men jag var lycklig!