Inskrivning i Kungsladugårdsskolan.

Våren 1937 skulle jag skrivas in i skolan. Det var en stor dag! Jag var rädd för vad som skulle hända. Man skulle först träffa överläraren för registrering och personlig kontakt. Det betydde att han hälsade på mig och att han frågade om mitt namn, min adress och min födelsedag. Jag kunde svara på allt detta. Det var nog förmodligen ett enkelt skolmognads prov. Det fans ju barn som fick vänta med skolstarten till nästa år. De var inte mogna att börja. Kanske fick överläraren Ahlin ett något så när begrepp om vilka barn detta var.

Han var en mycket vänlig man!

När registreringen var klar frågade överläraren mamma om hon hade något önskemål om en viss lärarinna för mig. De flesta i området kände till de olika lärarinnorna. De visste vem som var en snäll fröken, och vilken fröken som var arg och sträng. Barnaga var inte förbjudet - det dröjde till sent 50-tal.

Min mamma svarade att hon önskade att jag skulle få Alma Berg till "fröken". Jag kände henne sedan söndagsskolan i Broströmska kyrksal. Hon kunde fånga barnens intresse. O, nej det går inte - sa överläraren. Fröken Berg är full sedan klockan 8.00! .

Mamma och jag kom alltså fram till registreringen vid niotiden. Kön var lång. (1937 började omkring 150 barn i första klass fördelade på 5 klasser). Ja det var ju tråkigt sa mamma. Finns det plats hos fröken Blomqvist frågade hon sedan. Ja, sa den snälla dr Ahlin. Det var en vinstlott!! Två underbara skolår följde med Elsa Blomqvist som lärarinna. Jag älskade varje skoldag. Hon blev min vän för livet.

Efter inskrivningen följde vaccination mot smittkoppor. Obligatoriskt! Det skedde i gymnastiksalen. Barnen stod i långa köer för att få en rispa i överarmen. Jag var så rädd! Vaccinationsstället krånglade med ett varigt sår hela sommaren.

När jag började skolan i augusti hjälte skolsköterska mig så de läckte. Är ett märke för livet har jag på vänster överarm. Syster blev min idol. Jag plockade blommor till henne i Svaleboskogen. Tack syster stina! Jag vet inte riktigt bra