Barnbespisningen

Barnbespisningen - så kallades i forna tider skolmatsalen.                                             Frågar man ett barn i en skola i Göteborg var skolmaten serveras, svarar de nog alldeles säkert: "Menar du bamba?".

Göteborgarna har ett alldeles eget ord för skolmatsalen, "Bamba". 

I början av 1900-talet då arbetarstadsdelarna växte upp industrialiseringens spår ökade barnantalet i skolorna. Familjerna hade stora barnkullar. De bodde trångt och fattigdomen var utbredd. En liten lön och en stor barnaskara, ofta 5 6 barn, var inte ovanligt. Då börjar det anordnas skolmat. Ett mål om dagen till de mest behövande. Den var så kallat behovsprövad. I slutet på 40-talet blev det obligatorisk skollunch. De andra som hade bättre förhållanden åt hemma. De gick hem på frukostrasten, som vi kallade lunchrasten.

Skolans mat var enkel men mycket betydelsefull. Den bestod av olika soppor. Till exempel havregrynssoppa, potatissoppa och ärtssoppa. Bröd serverades till. Ibland fick man gröt av olika slag.

Många barn som inte var lyckliga nog att få gå till "bamba" frågade sin lärare: "Är det någon är det något "bambabarn" som är sjuk idag. Kan jag få äta då?". Min lärarinna hade en kölista på svarta tavlan med namnen på de barn som ville äta i någons ställe. Den som fick turen såg glad ut och skyndade till maten på långrasten. Då hade de i alla fall fått ett mål mat den dagen.