Vega Magasinet

23.09.2020

Det var en fin och välsorterad klädaffär på hörnet av Kungsladugårdsgatan och Vänmötet. Stora skyltfönster lockade! Så mycket fint det fanns! Det var alltid så elegant skyltat. I ett fönster var det damkläder, i ett annat herrkläder och i ett tredje barnekiperingssaker. Allt från rejäla strumpor och underkläder till klänningar och skjortor. Det fanns pyjamasar och nattlinnen, rustika sådana, men också lite mer eleganta saker. 1935 startade affären och fanns ända till 2010-talet.

Just 1935 var jag med mamma i affären. Hon skulle köpa en vårblus, och därtill en liten violbukett att ha på slaget på den nya vårdräkten som morfar - skräddarmästare Öman – sytt till henne.

När mamma skulle betala stämplade biträdet in pengarna i en stor kassa apparat, som det med stora bokstäver stod ”National” på.

Uppe på kassan satt en stor ”drömdocka” av ”sköldpaddscelluloid” - ungefär 30 cm hög med kjol, tröja och mössa. Kläderna var stickade i mörkrosa ullgarn. Jag hade aldrig sett en sån fin docka. De som hände trodde jag inte skulle kunna hända.

Mamma sa: Jag ser att du förälskat dig i dockan. Du skall få den!

Det som hände trodde jag inte skulle kunna hända. Mamma sa: Jag ser att du förälskat dig i dockan. Du skall få den!

Händelsen var så överväldigande att jag ville gråta!.

Händelsen var så överväldigande att jag ville gråta! Jag kunde inget säga medan vi var kvar i affären. Dockan lades i en kartong med omslagspapper och fint snöre. Vi gick hem och jag var fortfarande tyst (mitt sätt att reagera har mamma berättat för mig, men jag minns det faktiskt själv i detalj). Hela den underbara händelsen är svårförklarlig - mamma hade ju inte mycket pengar att röra sig med. Hon var ju hemmafru och pappas lön var inte så stor. För mig var det ett under! Ett av de stora glädje en glädjeminnena i mitt liv.
Jag hade dockan en hela barndomen. Mamma sydde fina kläder till henne - hon hette Louise. Var är hon nu? Det skulle jag vilja veta!

Alla kunder tyckte att det blev så väl bemötta i affären, många var äldre. Expediterna var hjälpsamma och vänliga vid provning och som smakråd. Dessutom var de hjälpsamma när färdtjänst lämnade och hämtade kunder. Vegamagasinet fyllde en viktig social funktion.

Gunvor Ronnheden- Minnen
Alla rättigheter reserverade 2020
Skapad med Webnode
Skapa din hemsida gratis! Denna hemsidan är skapad via Webnode. Skapa din egna gratis hemsida idag! Kom igång