Skolträdgården

Alldeles i anslutning till Kungsladugårdskolan låg i skolträdgården, sydväst om skolan. Egentligen hade trädgården ett finare namn - typväxtodling. En lärare som hette Grimvall var typväxtodlingsföreståndare. För mig var han "den snälle magistern i trädgården". Han skötte och hade ansvar hela året för verksamheten, även på sommarloven.

Trädgården betydde mycket i undervisningen. Fröken tog ofta med oss dit under vår och höst. Vi fick lära oss mycket! Skolträdgården vara en viktig sak - helt i aktivitetspedagogikens tecken. Att följa växter från frösättning till skörd var roligt för oss stadsbarn.

Det fanns bland annat grönsaksodlingar. Vid skördetid fick vi smaka på morötter, palsternacka, kålrot och selleri. Vi fick små små bitar. Det skulle räcka till alla. År 1939 var det nära 2000 barn i skolan. Nästa år öppnade Sannaskolan.

Vi fick små bitar. Det skulle räcka till alla! År 1939 var det nära 2000 barn i skolan.

Trädgården var full av höstblommor. Jag minns särskilt floxen. Den växten hade så vackra färger. Allt från ljusrosa till mörkt lilla. Fröken tog loss en enda blomma från den flockblommande floxen. Hon sa: "Ser ni den lilla pipen här på blomman? Ni får ta en blomma var. Sug på det lilla blomskaftet!" Det smakade sött och gott!

Så tog hon tillfället i akt att berätta om bina som kom kommer och hämtar den söta saften. Vi  fick vår första lektion om blommor och bin!

Sådan undervisning mins man hela livet. Tack fröken Elsa! Tack magister Grimvall som gjorde det möjligt för skolans barn komma nära naturen.

Jag vill egentligen inte tala om att alla Göteborgs skolträdgårdar är borta. Gissa vad det är på de platserna nu - parkeringsplatser för lärarnas bilar. Vilken pedagogisk utveckling!

Nej, jag tänker istället på fröken som en vårdag sa: "Nu går vi till trädgården och tittar på trollhassel och forsythia som blommar! Sen gick vi tillbaka till klassrummet och målade vad vi sett.

Kunskap och glädje!