Ljud

16.06.2020

Jag minns ljuden som omgav mig när jag var barn. Nutidens ljudmatta av trafik fanns inte. Enstaka bilar kunde höras. Radioljud hördes men inte så ofta.

Musikljud som fullständigt övertar andra ljud nu för tiden fanns inte heller.

Vad var det då för ljud som kunde höras från omgivningen? Vad minns jag?

Spårvagnen hördes när den svängde av vid hörnan Godhemsgatan -Kungsladugårdsgatan. Ett gnisslande ljud - lite olika vid olika väderlek och särskilt starkt vid kallt väder.

Fiskmåsarna på taken skränade högt och ilsket. Inte var det vackert med måsskrik.

Kajorna samlades på Broströmskas klocktorn på kvällen – de samlades för att flyga till skogs (Slottsskogen). De förde ett högljutt samtal i stora skockar. Plötsligt lyfte alla på en gång och det blev tyst.

Hundskall kunde man höra. Det fanns inte så många sällskapshundar då. I mitt kvarter fanns två bulldoggar, tre taxar, två foxterrier och en schäfer – alla med olika skall! Jag minns ingen katt.

Soptunnelocket skrällde högt när sopspannen tömdes. Strax efteråt hörde hur det rann vatten i pumpen på gården - spannen sköljdes ur noga. Ljudet av vatten var trevligt.

Jag har aldrig fått stryk. Mina föräldrar var unga och moderna och trodde på annan barnuppfostran. Tack gode gud!

Mattpiskning förekom mycket. Det var innan dammsugarna börjat användas. Det piskades hela dagen på mattställningarna. Rejäla rottingar användes. Mattpiskaren kunde också åstadkomma ett hemskt ljud! Någon stackars unge som fick stryk av mattpiska – oftast i ändan. Det förekom barnmisshandel. Barnaga blev straffbart först på femtiotalet. Jag aldrig får stryk. Mina föräldrar var unga och moderna och trodde på annan barnuppfostran. Tack gode gud!

Klopp, klopp, klopp! Det var ljudet från två kraftiga ardennerhästar som drog en stor sopvagn. Renhållningsarbetarna tömde soptunnorna. Det hördes ordentligt. Det skramlade och gnisslade när de körde tunnorna till lastvagnen. Ofta visslade sopgubbarna eller talade med någon på gården. Jag minns dem som vänliga och sociala. Hästarna var ju mycket spännande! Hade man något ätbart, hjälpte gubbarna till att ge det till hästen. Jag vågade aldrig själv

Och så alla ljuden från människorna på gårdarna! Vuxna som sa några ord när de möttes. Ibland också hårda ord. Alla barnen som hördes – glada, ledsna, förvånade, rädda. Alla känslor har sina ljud.

Vid speciella vindförhållanden kunde man höra nithammare från Eriksbergs varv på andra sidan Göta älv – Hisingssidan - det var långt bort det!

Ett mörkt djupt bas ljud kunde höras ibland. Det var när amerikabåten lade ut från kajen. Det var antingen Kungsholm eller Gripsholm eller Drottningholm som drogs ut till havs av bogserbåtarna. Bogserbåtarna Thule och Bele tutade så gott de kunde. Tänk vilken stämning det var när amerikabåtarna kom eller gick. Förväntan, ängslan, glädje och sorg hos passagerare som lämnade hemlandet för det stora äventyret. Hemvändande fartyg kom med glädje och ibland välkomnades de av en musikkår. En del människor kom hem som lyckade ”amerikaner”, en del hade inte fått det lyckade liv de hade hoppats på. De flesta skulle hälsa på ”där hemma”. Det var blandade känslor och ljud vid Masthuggskajen. Det djupaste och högsta ljudet från hamnen var från dessa ståtliga båtar när de gick ut och när de kom. Till sist en sista ljudhälsning när de passerar de Böttö. Nu skiljde bara Atlanten Sverige från det stora landet i väster - ett par veckors färd.