Påskafton

Påskafton - det var en rolig dag! Jag ska vara påskkärring!

Alla mina lekkamrater var också påskgubbar och påskkärringar. Vi samlades på Lugnet - ett stort "uterum" med landshövdingehus runtomkring. Mamma hade målat mig med vattenfärger vattenfärger i ansiktet. (I mitt hem fanns inte rouge, mascara eller läppstift. Mamma var helt naturel.) Rekvisitan var en färggrann huvudduk, förkläde, en lång kjol och en schal. Schalen var ofta en färgglad bordsduk.

Kvasten fick jag låna av vicevärden. Han var så snäll!

Vi kunde vara ett 30-40 tal ungar som drog i väg att långt led längs gatorna. Vi sjöng: "Nu reser vi till Blåkulla, Blåkulla, Blåkulla, Nu reser till Blåkulla ajö med dig!". Så släpptes sista ungen i ledet av, och flög iväg ensam till det mystiska Blåkulla.

Där hade "den lede" - Djävulen fest för alla resenärer. Hemskt lät det! Pappa sa: Det är långt dit. Det är ett högt berg borta vid Kungälv. Jag tror du på vad han sa . Och faktiskt - det finns ett "Blåkullaberg" borta vid Lövön utanför Kungälv .

Att be om godis var spännande! Man knackade på dörrarna i husen och slängde in ett "påskebrev". I bästa fall fick man en karamell som tack. Gåvorna sparades i kaffepannan.

Varje år fick jag ett påskägg, eller en påskfigur som innehöll gotter. Påskäggen kunde vara i kristyr – en hård sockermassa. Det fanns ett titthål kristyräggen. Där inne i ägget var ett helt landskap med hönor, tuppar, kycklingar och påskharar. Att få ett sådant ägg var underbart! Andra ägg var av papp. De var fyllda med karameller, kolor och konfekt. Det fanns jättestora ägg och små ägg. En gång fick jag ett stort ägg- säkert 30 cm på längden. 

Det fanns olika pappfigurer också. De föreställde ofta "kaffepettrar", harar, tuppar, hönor och kycklingar. De var ofta gjorda med stpr konstnärlighet, och det viktigaste - det fanns godis inuti! (Ordet godis var inte "uppfunnet" vid denna tid - vi sa "gotter")

Gottaffären skyltade med alla dessa härligheter. Man kunde stå länge och titta på den fina skyltningen. Tanten i gottaffären vinkade och sa Glad Påsk.

Påskelden var kvällens stora upplevelse. Den hade många barn jobbat med sedan den "Tjugondag Knut". Då slängdes granarna ut på gården och det gällde att ta hand om dem snabbt så de inte en del hamnade i renhållningsvagnarna.

Den stora ängen framför skolan var som gjord för det stora skådespelet på påskaftons kvällen. När skymningen kom tändes elden. Brasan var resultatet av ett idogt arbete av många av ungar. Nu har de hundratals barriga granar vuxit till en jättehög. Brasan tändes! Barn och vuxna stort runt omkring och klappade händer och hurrade! Smällandet kom igång. Det var "hoppetossor" och "ettöressmällare" . Allt under helt ordnade former.

Glad påsk!

Elden mot kvällshimmelen var en stor upplevelse. Sedan gick vi hem och åt ägg och sill. Några vuxna stackare fick stanna kvar tills elden falnat