Den gröne vagnen - 4:an
När vagnen vände i en slinga vid ändstationen stod den still några minuter. Förare och konduktören tog en liten paus utanför vagnen ibland. Då var jag och Gerd påpassliga. Vi frågade snällt och neg djupt: ”Kan vi få var sitt ”tomblock?” Oftast var männen vänliga och vi fick vad vi önskade.
”Tomblock” - vad var det? Jo, konduktören hade spårvagnsbiljetter till salu. Vita biljetter för vuxna och gula för barn. De kostade 15 respektive 10 öre. Då gällde det en resa på linjen - hur långt som helst.
Alltid samma program - "Hoppande gubbar".
Det var ungefär 50 biljetter i varje block. När biljetterna var slut i ett block blev det kvar en liten pappersbit för varje avriven biljett. På varje sådan kvarvarande pappersbit (ungefär 2x3 cm) ritade vi streckgubbar. Gubbarna var i olika ställningar för varje pappersbit. När man sedan bläddrade fort igenom alla pappersremsorna hoppade gubbarna!
Det blev en liten hemmagjord film med ”hoppande gubbar”. Det var jätteroligt! Vi hade många ”filmer”. Konduktörerna fick se film ibland. Våra kamrater såg också gratis film. Alltid samma program! ”Hoppande gubbar”.