"Gå och läsa för prästen"

01.10.2020

Min ”läsepräst” var oerhört dominant och höll på sin värdighet. Han var inte intresserad av dialog och diskussion. Jag försökte verkligen, då jag var mycket intresserad av religionsfrågor. Mitt hem var utan religionsutövning. Vi tillhörde svenska kyrkan men läste aldrig varken bords- eller aftonbön. Gud nämndes aldrig - men jag fick gå till vilken söndagsskola jag ville. Jag besökte olika riktningars söndagsskola (pingstvänner, missionsförbund, metodister och statskyrkan). Det var julfest med gottepåse hos allihopa!

Jag besökte olika riktningars söndagsskolor.
Det var julfest med gottepåse hos allihopa!

Jag lärde mig mycket i söndagsskolan. Ofta kom missionärer och berättar om sitt arbete i främmande länder. Det var som vår tids SIDA- arbetare. Det hade socialt arbete i sjukvård och skola och annat hjälparbete. De flesta var i Indien och Afrika. Jag älskade det när de kom och berättade, ofta med ljusbilder.

Däremot älskade jag inte att ”gå och läsa”. Jag tyckte inte om min läseräst. Han var inte snäll mot de barn som inte ”hängde med”. Jag var duktig men kritiserade honom för mig själv! Konfirmationen följdes av första nattvarden. Då skulle vi bekräfta vår kristna tro genom att mottaga Kristi kropp och blod (bröd och vin). Hur många 13-14 åringar begrep detta? På konfirmationsförhöret i Karl-Johan kyrkan, inför släkt och vänner, konfirmerade vi vår tro i kör. I min grupp på 40 barn fick 3 ”gå om” ett år till. (1943)

Jag fick frågan på förhöret: Hur låter förklaringen till femte budet? Och jag fick läsa upp alla 6 verserna på psalm 106: ”Upp min tunga att lovsjunga hjälten som på korsets stam o.s.v. Prästen - den vackraste i församlingen var nöjd!

Senare i livet kommer jag att författa flera läromedel till grundskolan i religionskunskap (kristendomskunskap till 1969 då vi fick ny läroplan i skolan).

Det skadade mig säkert inte att gå och ”läsa för prästen”.

Det gav mig inte heller några goda minnen från den tiden.