Skolbadet

Under nittonhundratalets början i Sverige fanns inte så stora möjligheter till bad. De flesta bodde med "dass på gården", eller "torrdass" i finare fastigheter. Under 20- och 30-alet ökade bostadsbyggandet i Göteborg med så kallade landshövdingehus. Husen hade till stor del WC inne - en hygienisk evolution.

Badrum ingick inte i moderniteten men några hus hade ett gemensamt badrum i källaren för alla husets invånare. Ett landshövdingehus beboddes av cirka 60 personer. Alla ville som tur var inte bada! Möjligheten till bad fanns också i de kommunala badinrättningarna, till exempel Majornas badhus eller Rehnströmska badanstalten.

På 30-talet infördes skolbad. Några gånger per termin fick alla barn tillfälle till detta. Badinrättningen var ofta i skolans källarvåning. Det märkligaste av allt detta var att på många skolor fanns en bassäng cirka 50 m². 

Så här gick det till i skolbadet. Först gick varje barn till ett eget litet "sittkar". Alla barn satt vända åt samma håll. Badborste och tvål delades ut av baderskorna (ofta stränga, barska tanter). Så började "rengöringsproceduren. Skrubba den som sitter framför dig ordentligt på ryggen. Sen fick var och en fortsätta att rentvå sig själv - sist håret.

 Många barn har det löss. Det upptäcktes av badtanterna. Då blev det besök hos skolsköterskan. Håret blev inpackat i sabadillättika och efter några dagars behandling försvann lösen - men kom snart igen! Min mamma finkammade mig varje kväll. Hon förde en evig kamp mot lösen. I vårt hus var vi ganska förskonade från de små kliande djuren, men vissa fastigheter var verkligen drabbade. Med fem sex barn i familjerna var det verkligen inte lätt. Jag var enda barnet.

Efter tvagandet kom de efterlängtade - vi fick gå ner i bassängen! En del kunde simma och det blev några meter i den lilla pölen. Badtanterna hjälpte till och uppmuntrade oss.

Jag tyckte alltid det var spännande och roligt att gå till skolbadet - men jag var alltid lite rädd för miljön i källaren.