Skolsparbössorna

Det ingick i skolans fostran att tala om sparsamhet. "Sparsamhet är en dygd" stod det på många broderade  bonader i hemmen. Bonaden hängde ofta över kökssoffan i köket, ofta fastsatt med häftstift i väggen.

Sparbanken hjälpte skolan i "sparfostran". Skolbössorna var stora rektangulära lådor av stål. Bössan var indelad i fack - 30 stycken. Facken var numrerade 1-30. Ett fack till varje elev i klassen.

På lördag fick man ta med de slantar man sparat under veckan. Pengarna stoppades i det facket man hade. Var och en fick en liten bankbok där banken förde in insättningarna.

Sparbanken gjorde också en egen tidning - "Lyckoslanten". Den innehöll berättelser, korsord tävlingar och serier. "Spara och Slösa" var den mest älskade serien. Den handlade om två flickor. Spara - ordentlig, duktig, ren och söt. Slösa - var slarvig, smutsigt och hade trassligt hår. Tala om enkel och farlig symbolism!!

Alla barn hade inte några pengar att spara. De flesta hade inte!

Kurt, Lars-Erik, Inez och Gun hade aldrig ett öre att lägga i sparbössan. Hur kändes det att se de andra stoppa i sina femöringar, tvåöringar och kanske någon enstaka gång nån tjugofemöring! Det gör mig så ont att tänka på dem. Men - de fick i alla fall Lyckoslanten, en tidning i färgtryck. Trots den obehagliga Slöa och Spara moralen var det jämlikt - alla fick tidningen!

i min bankbok stod det år 1939 i slutberäkningen 5 kr och 90 öre!

Min älskade "fröken" Elsa Blomqvist gjorde aldrig skillnad på sina elever- antingen de hade en peng eller inte på insättningsdagen. Tack snälla fröken - det är ett dyrbart minne!